
Jag sitter och funderar över nackdelarna med att ständigt vara uppkopplade och att använda sig av datorer i skolan, även i tidiga åldrar. All personal på en skola har ett ansvar att förhindra mobbning och även om vi inte kan se allt som sker så måste vi försöka att finnas på de elektroniska mötesplatser där våra elever vistas. Vi löper annars en stor risk att flytta mobbningen från skolan till nätet (vilket den redan finns). Det som sker i skolan har skolan ett ansvar för, fritiden föräldrarna? Alla har vi ett gemensamt ansvar att se till att vårt samhälle fungerar och att vi bemöts med respekt. Jag läste en gammal artikel om en 11- årig pojke som tog sitt liv på grund av mobbning.
Är mobbningen vanligare idag än för exempelvis 30 år sedan? Jag tror inte att skillnaderna är så stora, däremot så kunde man stänga in sig på sin kammare efter skolan och få viss tid i fred, idag är vi uppkopplade och blir aldrig fria från våra plågoandar. Visst har vi många fördelar med att omges av teknik som möjliggör kommunikation 24/7, men är det vad vi skall eftersträva?
En snabb reflektion över mänsklighetens förfall då en 11- åring kan bli utsatt för så mycket utan att någon lyckas få ett slut på mobbningen att pojkens enda utväg är att hänga sig själv. En fråga som i högsta grad är IKT- relaterad, hur ser vi till att det inte händer igen? Jag vill tro att skolan gjorde massor för att få ett slut på hemskheterna, men varför lyckades de inte, vilket ansvar tog föräldrarna till alla inblandade? Jag är inte ute efter att göra någon skyldig eller säga att någon part skulle gjort mer, utan hur skulle man ha gjort för att nått ett bra resultat?
(Bilden: The loneliness of a man av användaren Funky64 på www.flickr.com)
Ja, varför väljer en 11-årig kille att inte leva längre utan tar sitt liv för att få slut på sina plågoandar. Det går nog inte att hitta ett svar. Vad kan vi göra då?
SvaraRaderaSkolan måste få behålla sina kuratorer och skolsköterskor så att de inte prioriteras bort p g a besparingar, fortsätta arbetet med kamratstödjare och diskutera med våra barn och ungdomar hur de ser på nätmobbning och vad som göras.
Ja, det var några tankar från mig.