Jag funderar på det här med alla olika IKT- verktyg som finns, måste vi använda oss av dem enbart för att de finns eller ska vi använda oss av det vi faktiskt ser en pedagogisk nytta med?
Jag har nyligen läst Karl Kapps blogg om e- learning. I måndags skriver han om hur en skola i Florida avråder sina lärare för att interagera med studenter på bland annat Facebook. Anledningen, att hindra lärare från att ha olämpliga kontakter med sina elever. Karl Kapp skriver att han inte tror att Facebook har möjliggjort sådana kontakter utan snarare synliggjort dem. Jag håller nog med honom där, tyvärr kommer det nog alltid att finnas människor som brister i omdöme om vilken information som publiceras och vart. Men här handlar det väl snarare om personer som måste ifrågasättas, inte verktyget?
Skoldistriktet i Florida skriver "It is inappropriate for employees to communicate, regardless of the reason, with current students enrolled in the district on any public social networking website," the guidelines said. "This includes becoming 'friends' or allowing students access to personal web pages for communication reasons."
Men bör vi inte då fokusera på att lära oss att använda Facebook på rätt sätt och inte förbjuda det? Sen ser jag inte nyttan med att vara vän med mina elever på Facebook, jag bjuder inte hem dem att delta i samtal med min familj, så varför skall de ha den möjligheten på Facebook? Man behöver trots allt inte vara vän med eleverna, det går utmärkt att delta i gruppdiskussioner ändå. Det finns även andra sätt att kommunicera med eleverna, Facebook är inget måste. Även om jag tycker att man inte bör förbjuda lärare (eller för den delen läkare/patienter, chefer/anställda osv.) lika lite som man kan kräva att jag som lärare skall använda mig av Facebook för att kommunicera med eleverna.
Men åter tillbaka till kärnan, vi måste låta var och en ta ansvar för hur de använder sig av sociala medier. Så länge det sker med gott omdöme och det finns en pedagogisk nytta bakom användandet.
Frågan är hur skall vi i skolan använda oss av Facebook, Myspace, Twitter, MSN osv. Ska vi uppmuntra användandet, förbjuda elever och lärare att kommunicera med varandra med dessa verktyg eller skall vi utbilda både lärare och elever så de kan ta mogna övervägda beslut om hur de skall använda sig av sociala medier, vilka de skall vara vän med och vilken information man delar med vem? för mig är frågan självklar, vad tycker du?
Jag tycker också att svaret är självklart: vi behöver lära oss att fatta medvetna beslut kring hur vi bör (och inte bör) använda sociala medier.
SvaraRaderaVänliga hälsningar
Charlotta
Verkligen! Varför döda den glädje som eleverna har. Det är mycket bättre att kanalisera den och använda deras kunkaper innom den digitala världen. De är både snabba och kunniga.
SvaraRaderaJag vill även tacka för ditt inlägg i min blogg. Du anar inte vad det kändes kul att se att någon har läst det man skrivit. Nu fick jag lite nutändning.
Det är svårt det här med Facebookanvändande, tycker jag. I t ex mitt mediatek/skolbibliotek har det varit totalt förbud för elever att gå in på facebook. Jag vill inte ha ett sådant förbud speciellt inte om vi ska börja arbeta med facebook som ett digitalt verktyg. Men var går gränsen mellan det privata och skolarbetet? Hur hålla gränsen? Måste man hålla en gräns?
SvaraRaderaJag tror att vi måste förhålla oss till faktumet att sociala medier är här för att stanna. Jag tror inte på förbud. Sätter vi upp staket så uppmuntrar det till att kliva över dem. Kanske är det lätt för mig att säga eftersom jag arbetar i vuxenutbildning. Men jag tror, precis som du är inne på, att man som lärare måste sätta upp en personlig gräns mellan profession och privatliv. Om jag väljer att använda Facebook i undervisningen så får jag skapa ett konto som utgår från det, mitt privata konto håller jag utanför. Jag vet att mina elever vet att jag finns på Facebook. Trots detta har jag aldrig fått någon vänförfrågan från någon elev (kanske för att de är vuxna eller för att jag inte är intressant:). En gång, för flera år sedan, var det en elev som skickade ett meddelande till mig via Facebook efter att jag hade pratat om FB på en lektion i kommunikation. Hon tackade för tipset och jag valde faktiskt att inte svara på hennes meddelande. Det gjorde jag utifrån att jag då tänkte att Facebook var (och är) min privata zon. Idag skulle jag nog svara, men jag skulle inte tacka ja till en vänförfrågan. Min utgångspunkt är att jag är lärare som sätter betyg inte en privat vän. Det är klart vi ska utbilda, uppmuntra och inkludera eleverna i hur man kan använda sociala medier i lärandeprocessen. De är ju redan där och vi måste nog möta dem på deras arena för att göra lärandet intressant och roligt!
SvaraRadera